Tankar om saker och ting.
Jag minns det som det vore igår. Jag kom hem från skolan en regning dag i slutet av Mars.
Satt mig vid datorn som vanligt.. Loggade genast in på battle.net och kollade läget. Mellan matcherna tabbade jag ur och gick in på IRC som jag nyss hade fått upp ögona för.
Jag hade fått ett tips om en kanal som hette #BomhusLigan eller nåt liknande. Jag hade nästan precis flyttat till S.bomhus då så jag tänkte att det skulle vara bra att hänga där. Kanske träffa lite coolt folk. Jag hade vart inne några gånger förut utan att någon skrivit.
Så den här regniga dagen i slutet av Mars mellan mina wc3 matcher tabbade jag ur och fick se att någon skrivit till mig! Gissa vad glad jag blev. Den hhär personen valde att kalla sig själv för BeCCyBoO. Sa ju inte mig så mycket, vad jag inte visste just då var att det var början på en underbar kontakt och relation till en annan människa som jag Älskar djupt.
Åter till vad IRC. Den här personen skrev och frågade: "hej vem är du?" Jag svarade: "Daniel, vem fan är du själv?"
Fick då reda på att hon hette Rebecca och var bosatt i Södra Bomhus precis som jag. Coolt tänkte jag lite nya kontakter, alltid kul. Vi småpratade lite om allt möjligt. Till slut kom vi fram till att vi båda bodde på Kittelvägen. Närmare bestämt Grannar!!! Jag på 1G och hon på 1C. Jösses tänkte jag.
Jag bad om en bild och det fick jag.. BeCCyBoO visade sig vara en söt liten tjej. Jag skickade genast en bild till henne oxå. Antar att vi båda gillade varandra. Det hade ju gått några timmar nu och jag skulle dra så att jag sa vi hörs imorgon eller nåt sådant. Kvällen gick och jag kunde inte släppa det jag vart med om tidigare under dagen. Åkte till skolan som vanligt dagen efter. Kommer hem från skolan som vanligt dagen efter. Fast denna dag skiljer sig lite. Det var inget Battle.net denna dag. Istället for jag rakt in på IRC och BomhusLigan. Och där var hon.
BeCCyBoO
Vi började genast prata och vi pratade länge och väl. Tilllslut så bestämde vi att vi kanske skulle ses. Vi båda gillade idén och vi bestämde ett datum på en fredag. Gissa om jag var glad. Jag skulle få träffa henne!!!
Veckan gick och tillslut var det Fredag! Gissa om jag var nervös?
Med fem minuter kvar till våran anslagna tidpunkt för mötet stog jag framför spegeln och rättade till allt som gick att rätta till. Jag kliver ut genom dörren och börjar traska. Allting gick nästan i slowmo. Hon var inte där.
Jag väntade utanför hennes ingång och tillslut så hörde jag hur dörren small till och små nätta fotsteg började röra sig mot mig. Sekunderna kändes som minuter, minuterna som timmar. Men till slut så kommer hon fram runt hörnet och ut på vägen där jag stog. Vi kramades och hejade lite sådär tonårsblygt... Vi gick till kiosken och hyrde en film. Kommer ej ihåg namnet på den och inte vad den handlade om. Jag var ju hemma hos en ängel kändes det som..
Träffen gick bra och jag gick hem den "långa vägen"...
Direkt in på IRC och bestämde ny träff.. Vi träffades varje dag fram till onsdagen veckan därpå.. ONSDAGEN DEN 16 APRIL 2003. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra riktigt men vi sågs iaf. Kom in på hennes rum och satt mig i sängen. Tiden rullade på och vi kom närmare och närmare varandra.. Tillslut var vi så nära varandra att det var ett läge man inte kunde backa ur. Den underbara men ack så oundvikliga första kyssen. Vi nuddade varandras läppar och jag fick ett endorfin rus. Jag var i himmelen. Jag tänkte en tanke för mig själv: Måtte denna kyss betyda nåt. Och det gjorde den kan man säga.. Vi vart tillsamans och träffades på regelbunden basis! Gud vad lycklig jag va blott 16 år gammal. Min livskurva pekade rakt uppåt och hade jag haft en symbol ovanför huvudet som sims har hade den lyst av lycka och välbehag...
Tiden gick och det blev sommar. Vi skulle vara från varandra för första gången. Jag skulle till Gotland en vecka och precis när jag kom hem så skulle hon nånstans. (kommer ej ihåg vart)
Vi räknade ut att det skulle gå hela 11 dagar innan vi sågs igen. Hur fan skulle det gå till tänkte jag? Jag kommer ju dö. Ja ni vet, sådär nykär och lycklig...
Men det gick ju bra. Dem där 11 dagarna rullade på och tillslut så var hon i min famn igen. Gud vad lycklig jag va!
Allting kändes så perfekt med denna tjej. Vi lirade samma spel liksom. Vi var på samma nivå. En perfekt kombination. "Som ett pussel" som vi sa ganska ofta. (och än idag) Ingenting kunde skilja oss från varandra.
Månader gick och år gick. På ettårs dagen förlovade vi oss i badkaret med champagne och lustfylld musik. Ett oförglömligt ögonblick. Det var nu fyra år sedan. Fan vad lycklig jag vart under dessa fyra år. Snart FEM!
Vi var inte ifrån varandra mer än vecka som lägnst. När nån åkte på semester.
Du bestämde dig för att åka till Thailand. 2 månader! och jag tänkte: Hur ska det gå? vårat "rekord" för att vara ifrån varandra låg ju på 11 dagar bara. Det här handlade om 60 dagar. Just denna dag som jag skriver detta så har du vart borta precis en månad från mig..
Det är tomt här. Det återstår en månad tills du kommer hem. Jag vet inte hur jag har klarat den här månaden som gått nu men jag lever ju, dock går jag på halvfart. Ingenting är roligt. Ingenting är värt någonting. Allt är bara trökigt. Jag har svårt för skratt och är allmänt nedstämd. Det är tur att jag har mina kompisar som livar upp mig lite iaf.. Annars består mina dagar mest av att tänka på dig. På en minut tänker jag på dig 60 sekunder.
Rebecca du är min värld!
Kom hem igen och bli min pusselbit igen. Vi passar ju varandra så jävla bra.
Snälla kom hem och gör mitt liv glatt igen. Kom hem och få ordning på mig igen så jag börjar städa i lägenheten igen. Kom hem och gör så att jag dushar och rakar mig oftare. Kom hem och gör mig till människa igen! Jag är ingenting utan dig!
Jag behöver dig. Utan dig är jag ingenting. Du har format den Daniel som är idag. Du har gjort mig bra.
Ty jag har svikit dig men jag kan säga att det aldrig kommer ske igen. Jag har kommit till insikt.. Jag begriper inte hur jag kunnat göra så. Jag ska ge mig själv en smäll på käften efter jag skrivit klart detta.
Om gud skulle få ett försök att översätta min kärlek till dig i en mening skulle han inte lyckas, skulle han få göra ett helt uppslagsverk skulle han ändå inte lyckas. Han skulle inte ens lyckas om han fick använda lika många ord som det finns stjärnor i hela universum och alla sandkorn på jorden tillsamans.
Min kärlek till Rebecca är så jävla stor. Går inte att beskriva. Jag älskar dig!
<3<3<3
Jag lever för dig.
Tack för att du finns Rebecca!
/Din Daniel.H
<3<3<3
Vi..
Satt mig vid datorn som vanligt.. Loggade genast in på battle.net och kollade läget. Mellan matcherna tabbade jag ur och gick in på IRC som jag nyss hade fått upp ögona för.
Jag hade fått ett tips om en kanal som hette #BomhusLigan eller nåt liknande. Jag hade nästan precis flyttat till S.bomhus då så jag tänkte att det skulle vara bra att hänga där. Kanske träffa lite coolt folk. Jag hade vart inne några gånger förut utan att någon skrivit.
Så den här regniga dagen i slutet av Mars mellan mina wc3 matcher tabbade jag ur och fick se att någon skrivit till mig! Gissa vad glad jag blev. Den hhär personen valde att kalla sig själv för BeCCyBoO. Sa ju inte mig så mycket, vad jag inte visste just då var att det var början på en underbar kontakt och relation till en annan människa som jag Älskar djupt.
Åter till vad IRC. Den här personen skrev och frågade: "hej vem är du?" Jag svarade: "Daniel, vem fan är du själv?"
Fick då reda på att hon hette Rebecca och var bosatt i Södra Bomhus precis som jag. Coolt tänkte jag lite nya kontakter, alltid kul. Vi småpratade lite om allt möjligt. Till slut kom vi fram till att vi båda bodde på Kittelvägen. Närmare bestämt Grannar!!! Jag på 1G och hon på 1C. Jösses tänkte jag.
Jag bad om en bild och det fick jag.. BeCCyBoO visade sig vara en söt liten tjej. Jag skickade genast en bild till henne oxå. Antar att vi båda gillade varandra. Det hade ju gått några timmar nu och jag skulle dra så att jag sa vi hörs imorgon eller nåt sådant. Kvällen gick och jag kunde inte släppa det jag vart med om tidigare under dagen. Åkte till skolan som vanligt dagen efter. Kommer hem från skolan som vanligt dagen efter. Fast denna dag skiljer sig lite. Det var inget Battle.net denna dag. Istället for jag rakt in på IRC och BomhusLigan. Och där var hon.
BeCCyBoO
Vi började genast prata och vi pratade länge och väl. Tilllslut så bestämde vi att vi kanske skulle ses. Vi båda gillade idén och vi bestämde ett datum på en fredag. Gissa om jag var glad. Jag skulle få träffa henne!!!
Veckan gick och tillslut var det Fredag! Gissa om jag var nervös?
Med fem minuter kvar till våran anslagna tidpunkt för mötet stog jag framför spegeln och rättade till allt som gick att rätta till. Jag kliver ut genom dörren och börjar traska. Allting gick nästan i slowmo. Hon var inte där.
Jag väntade utanför hennes ingång och tillslut så hörde jag hur dörren small till och små nätta fotsteg började röra sig mot mig. Sekunderna kändes som minuter, minuterna som timmar. Men till slut så kommer hon fram runt hörnet och ut på vägen där jag stog. Vi kramades och hejade lite sådär tonårsblygt... Vi gick till kiosken och hyrde en film. Kommer ej ihåg namnet på den och inte vad den handlade om. Jag var ju hemma hos en ängel kändes det som..
Träffen gick bra och jag gick hem den "långa vägen"...
Direkt in på IRC och bestämde ny träff.. Vi träffades varje dag fram till onsdagen veckan därpå.. ONSDAGEN DEN 16 APRIL 2003. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra riktigt men vi sågs iaf. Kom in på hennes rum och satt mig i sängen. Tiden rullade på och vi kom närmare och närmare varandra.. Tillslut var vi så nära varandra att det var ett läge man inte kunde backa ur. Den underbara men ack så oundvikliga första kyssen. Vi nuddade varandras läppar och jag fick ett endorfin rus. Jag var i himmelen. Jag tänkte en tanke för mig själv: Måtte denna kyss betyda nåt. Och det gjorde den kan man säga.. Vi vart tillsamans och träffades på regelbunden basis! Gud vad lycklig jag va blott 16 år gammal. Min livskurva pekade rakt uppåt och hade jag haft en symbol ovanför huvudet som sims har hade den lyst av lycka och välbehag...
Tiden gick och det blev sommar. Vi skulle vara från varandra för första gången. Jag skulle till Gotland en vecka och precis när jag kom hem så skulle hon nånstans. (kommer ej ihåg vart)
Vi räknade ut att det skulle gå hela 11 dagar innan vi sågs igen. Hur fan skulle det gå till tänkte jag? Jag kommer ju dö. Ja ni vet, sådär nykär och lycklig...
Men det gick ju bra. Dem där 11 dagarna rullade på och tillslut så var hon i min famn igen. Gud vad lycklig jag va!
Allting kändes så perfekt med denna tjej. Vi lirade samma spel liksom. Vi var på samma nivå. En perfekt kombination. "Som ett pussel" som vi sa ganska ofta. (och än idag) Ingenting kunde skilja oss från varandra.
Månader gick och år gick. På ettårs dagen förlovade vi oss i badkaret med champagne och lustfylld musik. Ett oförglömligt ögonblick. Det var nu fyra år sedan. Fan vad lycklig jag vart under dessa fyra år. Snart FEM!
Vi var inte ifrån varandra mer än vecka som lägnst. När nån åkte på semester.
Du bestämde dig för att åka till Thailand. 2 månader! och jag tänkte: Hur ska det gå? vårat "rekord" för att vara ifrån varandra låg ju på 11 dagar bara. Det här handlade om 60 dagar. Just denna dag som jag skriver detta så har du vart borta precis en månad från mig..
Det är tomt här. Det återstår en månad tills du kommer hem. Jag vet inte hur jag har klarat den här månaden som gått nu men jag lever ju, dock går jag på halvfart. Ingenting är roligt. Ingenting är värt någonting. Allt är bara trökigt. Jag har svårt för skratt och är allmänt nedstämd. Det är tur att jag har mina kompisar som livar upp mig lite iaf.. Annars består mina dagar mest av att tänka på dig. På en minut tänker jag på dig 60 sekunder.
Rebecca du är min värld!
Kom hem igen och bli min pusselbit igen. Vi passar ju varandra så jävla bra.
Snälla kom hem och gör mitt liv glatt igen. Kom hem och få ordning på mig igen så jag börjar städa i lägenheten igen. Kom hem och gör så att jag dushar och rakar mig oftare. Kom hem och gör mig till människa igen! Jag är ingenting utan dig!
Jag behöver dig. Utan dig är jag ingenting. Du har format den Daniel som är idag. Du har gjort mig bra.
Ty jag har svikit dig men jag kan säga att det aldrig kommer ske igen. Jag har kommit till insikt.. Jag begriper inte hur jag kunnat göra så. Jag ska ge mig själv en smäll på käften efter jag skrivit klart detta.
Om gud skulle få ett försök att översätta min kärlek till dig i en mening skulle han inte lyckas, skulle han få göra ett helt uppslagsverk skulle han ändå inte lyckas. Han skulle inte ens lyckas om han fick använda lika många ord som det finns stjärnor i hela universum och alla sandkorn på jorden tillsamans.
Min kärlek till Rebecca är så jävla stor. Går inte att beskriva. Jag älskar dig!
<3<3<3
Jag lever för dig.
Tack för att du finns Rebecca!
/Din Daniel.H
<3<3<3
Vi..
Kommentarer
Trackback
