heeddzz

Förlåt till alla som läser detta och blir irriterad på att jag kommer stava mycket fel och missa bokstäver men det är inte lätt att skriva när man gråter floder...

Jag har förlorat min bästa vän, en vän som jag är kär i. Som jag förlovade mig med. Som jag var lycklig med. Som jag kunde prata om allt med. Som jag delade allt med.. En sådan vän som man önskar man hade resten av livet. En riktig själsfrände.. Jag hade min i 5 år. Dem lyckligaste 5 åren i mitt liv fick ett drastiskt slut idag. Du valde att ta en annan väg på våran stig genom livet.. Du vandrar antagligen vidare. På din sida. Jag kommer nog bli stående på min sida av vägen ett bra tag nu här framöver.. Jag är fråntagen all livgnista. Precis all min glädje och energi försvann samtidigt som du släppte min hand och gick ut genom dörren. Du tog hela mitt hjärta med dig när du gick.. Jag blöder inombords och det går inte att stoppa.. Jag kan bara hoppas att du vänder och springer tillbaka och kommer in på min stig igen.. Jag kommer stå där med öppna armar och gråta, dock så kommer jag omfammna dig och säga "Jag älskar dig"
Vi skulle få lintottar, vi skulle åka utomlands, vi skulle åka och campa, vi skulle tatuera oss vi skulle leva med varandra för resten av livet. "Pusselbitar"
Allting är bara svart nu. Hela min värld är snevriden nu. Jag kommer  inte kunna göra ett dugg nu..
Vad ska man göra med alla minnen? Alla fina minnen vi har.. Dem går ju inte att ta bort.. Jag vill inte tänka på dem heller för det gör så ont. Det gör så ont när jag hör din röst i mitt huvud som säger "du och jag för alltid" "jag älskar dig" "nanel" "älskling" "plupp"
Nu är jag inte "plupp" längre. Nu är jag ingenting..........
Jag försökte in i det sista att ordna upp det här så det skulle bli bra. Verkligen försökte.. Utan resultat. Jag har aldrig lagt såhär mycket energi på nån någonsin. Allt för att försöka rädda oss. Vad gör vi nu? Jag vet inte ens hur man lever som singel.. Vem ska jag åka och handla med? Vem ska jag fråga om smakråd när jag köper kläder? Vem ska hålla reda på alla mina saker? Vem ska jag... Ja?? Vad ska jag göra helt enkelt?

Fan vad ont det gör.
En sak ska ni veta, jag är skyldig Rebecca Hedström och hennes familj ett sånt stort tack så jag kommer aldrig kunna återgälda det dem har gjort för mig. Dem tog hand om mig som sin egen son. Lät mig bo där och tog hand om mig. Jag har fått två förebilder i mitt liv nu. Dem två som har klarat kärleken från tonår till vuxet liv. Många många år har dem klarat. Dem har stor respekt i mina ögon och dem kommer alltid finnas i mig och med mig. Tack!
Rebecca gjorde mig till den människa jag är idag. Från en snorunge som inte visste riktigt vart livet skulle ge, till en 22 årig kille som vet vad han vill göra med livet, synd bara att du var med i den planeringen nu när jag inte har dig vid min sida längre. Men det du har gjort för mig kommer jag vara dig evigt tacksam för, utan dig vet jag inte vad jag hade gjort idag..
En sann vän har valt en annan väg.. Det gör ont.. Så fruktansvärt ont.. Det kommer göra ont länge.. Jag har iallafall insett hur man INTE ska göra mot någon man älskar.. Så som jag gjort.. Aldrig nånsin ska någon göra så mot nån annan igen. Ingen människa på hela jorden förtjänar det.. Jag har blivit en annan människa i dem tankarna. Det EXISTERAR inte..

Tack för den tiden jag fått med dig och din familj Rebecca.. Jag älskar er allihopa!
När du gick tog du med dig mitt hjärta..


..Snälla kom tillbaka med det...

Låten som för evigt kommer vara våran låt..

 

Some say love, it is a river
That drowns the tender reed 
Some say love, it is a razor 
That leaves your soul to bleed 

Some say love, it is a hunger 
An endless, aching need 
I say love, it is a flower 
And you, its only seed 

It's the heart, afraid of breaking 
That never learns to dance 
It's the dream afraid of waking 
That never takes the chance 

It's the one who won't be taken 
Who cannot seem to give 
And the soul afraid of dying 
That never learns to live 

When the night has been too lonely 
And the road has been too long 
And you think that love is only 
For the lucky, and the strong 

Just remember, in the winter 
Far beneath the bitter snow 
Lies a seed, that with the sun's love 
In the spring, becomes a rose

Sagan om Daniel och Rebecca slutar här.